Enligt svensk lag finns ingen skyldighet att ingripa vid fara för en annans människas liv när en olycka eller ett våldsbrott sker.

På senare år har det diskuterats flitigt om vi i Sverige behöver en lag om civilkurage eller inte. Många svenskar är för ett sådant förslag men majoriteten av politikerna anser att en lag i frågan inte skulle ge någon påtaglig verkan.

2009 tillsatte regeringen en utredning för att reda på vilka eventuella effekter en ny lag om civilkurage skulle innebära. Utredningen visade snarare på att antalet anmälningar gällande övergrepp och olyckor skulle kunna minska på grund av människors känsla av att inte ha gjort tillräckligt för att hjälpa. Vid särskilda våldsbrott är det förståligt att många dras sig för att ingripa fysiskt, om det handlar om en olycka däremot är det snarare bristen på kunskap risken att göra fel som hindrar.

Studier från USA där vissa delstater infört en lag om civilkurage visar att det är flera som omkommer eller skadas i räddningsförsök än offer som räddas till livet. Ingen i USA har dock dömts på grund av passivitet. I Europa finns en lag om civilkurage i Norge, Danmark och Frankrike.

Vad säger poliskåren då, lagens väktare? Eric Oskarsson vid Köpingspolisen anser att alla medborgare ska agera och uppvisa civilkurage när något händer, han betonar dock att det finns olika sätt att ingripa på. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett fysiskt ingripande utan det kan handla om att ringa och larma polisen samt att göra viktiga iakttagelser som kan vara viktiga vid senare utredning. Att samhället i stort tar ett ställningstagande och visar att vi inte är rädda för att säga ifrån är viktigt för att bekämpa problemet.