Om man går in på konkurrensverkets hemsida så hittar man de olika grundläggande principer som man ska arbeta mot när det gäller offentliga upphandlingar. De bestämmelser som finns i upphandlingslagarna ska alltid tolkas med dessa som bakgrund. 

Inom offentlig upphandling är diskriminering förbjuden och det spelar ingen roll om det handlar om nationalitet, verksamhetsland eller etableringsland. Myndigheten får alltså inte ställa krav som endast den svenska marknaden kan uppfylla även om man inte förväntar sig att få anbud från utländska leverantörer. Alla kommuner ska behandlas lika och den egna kommunen får inte behandlas med några favörer.

I det stora hela handlar det om etik inom den offentliga upphandlingen och likabehandlingsprincipen bygger på att alla leverantörer ska ha samma förutsättningar, få tillgång till all information samtidigt och ingen ska kunna få ett övertag över någon annan. Anbuden måste komma in i tid och samma regler gäller alla. Villkoren och kraven i upphandlingen ska vara rimliga och alla upphandlingar ska vara offentliga och transparenta, inget får hemlighållas och alla inblandade ska uppdateras om resultatet.

Formulären ska vara tydligt formulerat och innehålla alla de krav som ställs mot leverantören. Det finns även en princip om ömsesidigt erkännande som innebär att de intyg eller certifikat som utfärdats ska gälla i alla EU och EES-länder och slutligen har vi konkurrensprincipen som innebär att  själva upphandlingen inte får utformas så att den begränsar konkurrens, det vill säga att vissa leverantörer gynnas extra eller missgynnas på något sätt.